Glöm aldrig att vi fanns där, när du behövde det. Vi och ingen annan. Behövde du en kram, eller en axel att luta dig mot, då var vi här, precis bakom din rygg. Glöm aldrig det, men det känns ändå som att du har gjort det.

Jag har inte skrivit om detta innan, så det blir första och sista gången. Men kom aldrig och säg att vi aldrig har brytt oss. För, då har du varit blind under alla år. Så mycket du har missat med oss, på grund av andra.

Vad kunde vi säga om detta? Skulle vi bara låta dig köra över oss, låta oss bara finnas här när du behövde det. Vad får vi ut av det? Du har ju gjort ditt val och om du inte har gjort det så visar du det på ett väldigt dåligt sätt. Du har inte ens bett om ursäkt, det kunde ju faktiskt vara en av de första sakerna du borde ha gjort.

Men, egentligen är det inte detta jag bryr mig om. Att du har lämnat oss, det gör ont, det är en liten tomhet inom oss. Men det är att du struntar i dina andra vänner totalt, det stör mig. De var ju också där för dig? HAR DU GLÖMT DET ELLER?

Sluta blanda in andra i detta, när det faktiskt är mellan oss. Okej?

Jag vet att det är väldigt omoget av mig att ens skriva det på bloggen, men efter att du har skrivit om oss på din blogg alltför många gånger, så var det min tur att få säga hur jag känner.

Lägg ner det, är du lycklig, sluta då!

Är jag en bra bloggare? NJÄ. Men, jag har varit alltför trött för att ens bry mig om en blogg.. Det tar verkligen på krafterna att gå upp klockan 06.00 varenda morgon. Vårt schema i skolan är inte heller så bra, but, i'll survive. Nu ska jag lägga mig i soffan och kolla på O.C och sova! Take care.