I vissa ögonblick tänker jag bara negativt, det är en dålig vana jag har. Men. När det är så jobbigt att leva, då när man bara vill lägga sig ner, lägga sig ner och sova i flera år, det är då du kommer in i bilden.

Du och många andra. Men. Dig har jag känt längst, du känner mig, du vet allt om mig, för jag berättar allt för dig. För du är en sån vän som aldrig skulle berätta det vidare, det jag säger stannar hos dig. Finns inte många jag litar på, men dig litar jag på. Tänk dig. Alla bråk vi har haft, alla tjafs, alla gånger vi har slutat prata med varann. Tänk dig. Att vi står här nu. Lika tighta som förr.

11 år har jag delat med dig. 11 års vänskap. Jag vet att det kommer bli fler, det vet jag. För du är nog den sista personen jag någonsin skulle vilja förlora, inte för att jag vill förlora någon av mina vänner, men jag tror att du förstår vad jag menar.

Vi har varit med om så mycket. Alla minnen vi har sen Månsabo, alla de gånger då du har fått gråta ut i min famn. Kommer du ihåg sommaren 2008? Då umgicks vi nästan varenda dag. Och jag ångrar inte någonting av det.

Kan sommaren 2011 bli likadant? Ja det hoppas jag innerligt.

Jag känner verkligen för att tacka dig. Tacka dig för allt du gör. Jag vet att jag är dålig på att berätta sånt här. Men. Bara att veta att du finns vid min sida, varenda dag gör så att livet blir lite enklare.

Jag älskar dig bästa vän.

_____________________________________________

Sen tack till alla mina andra vänner. You make life much easier.

Godmorgon.

Jag är trött, jag är förvänstansfull, jag är glad, jag är nervös. Blandade känslor alltså. Rätt skönt att vakna upp imorse och äntligen kunna ändra min anteckning till 1 dag kvar. Har haft nedräkning i 80 dagar och imorgon åker vi, jag förstår det fortfarande inte.

Idag ska jag inte göra något speciellt. Måste packa, liksom dah, men annars inget, bara ta det lugnt tror jag. Men bloggar lite mer sen. Tänkte kolla på Jonas Brothers dvd:n nu.

Lots of love :)

Asså. Ah. Pallar inte så snygg han är!